Vecka 13

Jag är nu i vecka 13. 87 av 280 dagar…Tiden går erhört sakta. Jag minns att jag kände samma sak då jag väntade Josefine. Helt plötsligt var man i vecka 30! ”Vart tog tiden vägen!?”, tänkte man då. Så det är ganska lönlöst att sitta och besväras över tiden.

Det jag längtar efter mest är den stora magen. Den syns redan nu men det är så mycket fett inblandat också så det ser väl mest bara idiotiskt ut. Jag längtar efter den stora hårda magen. Längtar efter ultraljudet den 25 juni. Längtar efter att få höra bebisens hjärtljud hos barnmorskan. Längtar efter att känna barnet sparka.

Ska försöka njuta så mycket jag kan av graviditeten. Den verkar gå smärtfritt även den här gången. Lite för tidigt att säga ännu kanske men om jag haft problem med illamående skulle jag nog redan haft det och det har jag inte. Sen kan det ju komma besvär som foglossning osv. Men den tid den sorg i sådana fall.

Är det något jag ska klaga på så är det hormonerna som lever loppan. Jag gråter lätt och humöret svänger likt en chimpans på LDS  i lianen. I går låg jag och tjöt och besvärades av precis allting. I dag förstår jag inte alls vad jag tjöt för men försöker hitta ett någorlunda vettigt argument. ”Du var dum i huvudet” låter så fel.