Nu är den här snart. Badsäsongen. Jag drar handen lätt över mina välrakade, lena ben samtidigt som jag beundrar min babymjuka fasta hud i spegeln. Mitt hår ser ovanligt glansigt ut i dag och jag är precis sådär lagom sminkad, så det knappt syns men det andas perfektion. Min nyköpta silverbikini från H&M sitter inte bara bra, den är som jag vore född i den. Sedan vaknar jag förstås, dreglandes på kudden och med armen hängandes i golvet, när jag inser att jag drömt att jag var Kylie Minouge. Hemma hos mig finns varken baddräkt eller bikini. Senast någon livs levande människa såg mig i badkläder var på Cypern 1993. Det var en persikofärgad baddräkt. En vecka på Cypern = en sommar kallad ”Kräftan” väl hemma på nordisk mark igen. På den tiden var inte fetman mitt problem. I dag är jag både blek och fet. Du hittar mig i båten med ett fiskespö i handen, sittandes på en bänk ätandes en Magnum Classic, gåendes med kameran i handen…men du hittar mig inte på stranden. Ååååh jag vill vara en sådan där ful jäkel som inte bryr sig. Kanske nästa år…då Kylie ska vi se vem som glänser bäst.